Skrivet av: Peter | september 18, 2008

Hur jag började paddla surfski…

Första gången jag kom i kontakt med en surfski var i januari 1986. Jag var ute på en fyra månader lång resa i USA och mjukstartade med ett par slappa veckor på Oahu, Hawaii. Där träffade jag Bob Twogood.

Bob paddlade surfski. Dessutom hade han ett eget företag, Twogoods Kayaks, där han tillverkade såväl kanoter som paddlar. Han var helt såld på surfpaddling.

  (Surfskis från mitten av 80-talet, Hawaii)

Under mitt första besök på Hawaii fick jag låna en surfski av Bob. Vi paddlade ut på det vilda havet vid Kailua Beach och surfade som galningar. Det var då jag bestämde mig. En sån kanot ville jag absolut ha. Men det skulle dröja ända till 1995 innan jag kunde förverkliga min dröm. Då lyckades jag få tag på en väl begagnad australiensk surfski av märket Hayden.

Jag har även ägt en spansktillverkad surfski av märket Roman. Som enda europeiska tillverkare byggde Roman denna surfkanot i extrema material, efter lite övertalning. Mitt exemplar byggdes i vacuumform med kolfiber, nomex och epoxy. Den var med dåtidens surfskimått mätt ultralätt (12 kg) och väldigt slagtålig.  (den lila farkosten på bilden ovan.)

Dagens surfskis byggs faktiskt på samma sätt och med samma material, så Roman var lite av en pionjär där.

På 90-talet fanns det bara surfskis av den typen som används av livräddare världen över. De kännetecknas främst av att de är betydligt kortare och därmed också långsammare än de surfskis som Epic, Fenn, Think m.fl bygger idag.

Den nya generationens skis är byggda för att paddlas så snabbt som möjligt på öppet hav och här finns inga mått- eller viktbegränsningar att ta hänsyn till. Har du råd – köp en Epic V10 på 8 kg och bli lycklig – kan behövas eftersom du blir ca 60 000 kronor tusen fattigare på köpet!

Den ”moderna” surfskin känns nästan lika snabb som en racingkajak och är betydligt roligare att paddla än den gamla livräddarmodellen.

Jag använder min surfski i alla väder. Under våren, försommaren och hösten gäller det bara att klä sig rätt i våtdräktsbyxor och skor av tunn neoprene. Med dessa kläder klarar jag av temperaturer ner till –6 grader.

Det är svårare att hitta stora vågor att surfa på. I alla fall här i Stockholm. Jag har haft mina surfskis liggande hos Örnsbergs kanotsällskap på Reimersholme och jag paddlar mest på riddarfjärden, i hjärtat av vår vackra huvudstad.

Det är en annorlunda upplevelse att surfa direkt bakom Waxholmsbolagets båtar i 13-15 knop. Jag lovar att det känns i magen…Det gäller att inte ställa rodret för tvärt eller ta ett feltag med paddeln, för då far man av surfvågen på ett ögonblick och och simmar istället för att paddla.

Soliga fina sommardagar lastar jag gärna kanoten på bilen och ger mig av till Stafsnäs. Stockholms innerskärgård är ett eldorado av båtvågor från taxibåtar, charterbåtar och vanliga semesterfirare i stora motorbåtar som alla far fram i lagom snabb fart för en kanotsurfare. Det brukar ta mig ett par timmar att surfa ”Sandhamn runt” och det är lika underbart varje gång.

Jag lovar, att paddla surfski är ett nytt och fräscht alternativ till både motions- och tävlingskajaken. Testa själv får du se.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: